Denna text är hämtad ur Eva Crane´s utmärkta bok ´Honung`
En resa genom vår jords historia med blommor, honung och bin.
I miljontals år har blommande växter existerat och producerat nektar och pollen,
och bin har producerat honung och lagrat honung. Klippmålningar har funnits i
Altamiragrottorna i norra Spanien, daterat från slutet av istiden som visar honungsjägare.
Biodling visar sig första gången i Egypten 2400 f.Kr i en målning i soltemplet vid Sakkara
nära Kairo.
Forntidsmänniskor har anat men inte förstått hur honungen produceras och hur bina
fortplantar sig, det kom först på upplysningstidens 1700-tal. Detta gav honung och bin en helig och mystisk status. Aristoteles, 100 e.kr. med sin förståelse för naturfenomen erkände svårigheter med binas fortplantning och han uttryckte att honung faller från luften när stjärnorna stiger och regnbågen vilar på jorden, som himmelens sötma kommer till oss, ren, klar och äkta.
Honung av gudomligt ursprung kom tidigt att förknippas med Paradiset i den kommande världen, man offrade honungsgåvor bland sumerna, babylonierna, indierna, egyptierna, grekerna, romarna, samt folk i norra Europa, Afrika och Centralamerika.
I Gamla testamentet finns 21 hänsyftningar till det förlovade landet som flödande av mjölk och honung. Bina var ett överlägset exempel på naturens mirakulösa skaparkraft och eftersom binas fortplantning var övernaturlig trodde man att bina förkroppsligade människors själar efter döden. De kunde flyga och sålunda nå gudarna i himlen.
Bina var gudens Ras tårar i det gamla Egypten.
Seden kom att först av allt ge honung till det nyfödda barnet för att garantera att själen
förblev i kroppen. I Jesajas profetia 7: 14-15:
Så skall då Herren själv giva eder ett tecken: Se, den unga kvinnan skall varda havande och föda en son,
och hon skall giva honom namnet Immanuel Gräddmjölk och honung skall bliva hans mat den tid då
han förstår att förkasta vad ont är och utvälja vad gott är.
Honung användes i heliga riter vid födelse, bröllop och inträdet till livet efter döden. I bröllopsceremonier
var honung symbol för kärlekens sötma och användes mycket i poesi, Vi har än idag engelska ordet honeymoon (smekmånad).
Tron på honungens heliga status överfördes till tidiga religioner och även till den kristna kyrkan. Honung och mjölk
utgjorde delar i dopnattvarden. På medeltiden framhölls de ordnade förhållandena i ett samhälle av kyska bin
som ett mönster för munkar och nunnor. Omkring 1260 i en dominikansk klosterkyrka i norra Frankrike ansåg man att
eftersom det endast finns ett kungsbi i en kupa så borde det endast finnas en kung, en påve. Drönarna motsvarade lekmanna
bröderna i munkordnarna. På kvällen lägras sig en stillhet och så borde det vara i ett kloster. Enigheten bland bina utgör ett exempel för
munkarna och uppmuntras i sin kyska renhet.
Länge var mjöd - jäst honung det enda berusningsmedlet och bivax ett viktigt inslag till ljus. Bivax symboliserade lekamen
av Jesus Kristus, född av en jungfrumoder. Veken i ett bivaxljus symboliserar Jesu själ och lågan gudomligheten.
På 1400-talet testamenterade Henry Castilay från Kent alla sina bin till kyrkan för att leverera bivax till ljus, och gav order att
en mässa skulle hållas dagligen i två år för hans själs ro med tre vaxljus ständigt brinnande i kyrkan.
År 1582 (i Sverige 1753) introducerades den kalender som vi nu använder av påven Gregorius, som ersättning för påven Julianus
äldre kalender som hade kommit i otakt med årstiderna. Det skildes 10 dagar mellan de båda kalendrarna och det diskuterades
livligt på den tiden vilken av dem som var korrekt. På vissa ställen i England trodde man att bina åstadkom ett brummande och
surrande ljud på julafton och det uppges att bina följde den julianska kalendern.
Som en följd av reformationen och indragning av klostren i England på 1500-talet behövdes mindre vax till ljusframställning.
Man trodde fortfarande att det fanns ett kungsbi som inte hade gadd och kunde således inte försvara sig (Richard II var då kung av England) och Shakespeare visste fortfarande
inte att "kungen i kupan" var en hona.
Men år 1655 skrev Samuel Hartlib och lovprisade drottningen. Använde bikolonin som ett mönster för det mänskliga samhället och
uttryckte sin lojalitet mot monarken mot ett republikanskt styrelseskick.
"Detta är en feminin monarki, kvinnorna styra. Men se denna kungliga Bidrottning, så kompetent, hon är rättrådig, kärleksfull, harmlös, öm,
fridfull, ja en vaksam Drottning, en kunglig sinnebild för statsskicket. Se även omsorgen, arbetet, fliten, omtänksamheten, tapperheten och
lojaliteten i detta samvälde"
Det var första resan på 1600-talet med nybyggare som sändes med skepp till Amerika med diverse frön, fruktträd, kaniner och bikupor.
Bina kallades ´den vite mannens flugor´av indianerna. Vitklövern som spreds var känd som den vite mannens fot.
Varhelst de rör sig, framför dem svärmar den stingande flugan Ahmon,
svärmar Biet, honungsmakaren. Varhelst de trampar, under dem springer en blomma okänd bland oss,
springer upp den Vite Mannens Fot i blomning.
Hiawatha av H W Longfellow
Olika system att skatta honung utan att skada bina utvecklades successivt och på 1700-talet bidrog bland annat Carl von Linnés bror,
pastorn Samuel Linnéaus ett system baserat på kransar av halm, för att svavla bina medan man kom åt honungen.
De första honungsbina landsattes i Australien på 1800-talet. I socialistiska länder finner man stöd av Lenins välvilja för biodling,
han undertecknade ett avtal till skydd för biodling år 1919. I Storbritannien var Sir Winston Churchill bekymrad under första världskriget
för nationens bin, att de hade dragit in på sockerransonen som skulle tilldelas bina.
Denna feminina monarki består av 1 kunglig Bidrottning vars uppgift är att lägga ägg, också hon som bestämmer om det ska
bli en hona eller hane.
ca 300 drönare (hanar) uppgift att befrukta drottningen.
ca 50 000 sterila arbetsbin (honor), (25 000 spårbin & fältbin, 25 000 husbin)
ca 6000 ägg
ca 9000 larver
20 000 äldre larver
Blomman som är beroende av dessa små kärleksbärare för att befruktning, pollinering ska ske mellan blommans ståndarknappar (hanliga könsorgan)
som producerar pollenkorn som ska till blommans pistill (honliga könsorganet). Det finns olika pollinerings sätt som vindpollinering, själv
pollinering men på det hela taget är flertalet växter insektspollinerade och bina är de mest effektiva pollinerarna pga deras trofasthet,
ihärdighet och plikttrohet. När biet kommer till blomman för att samla nektar fastnar pollenkorn på biets håriga kropp och förs till pistillen.
Blomman lägger ut sin ljuvliga doft, färg och form för att inbjuda sin gäst.
Och spårbiet dansar i kupan, (vippdans) fram sitt meddelande till de andra vart de kan hitta nästa nektardrag.
Vanligtvis besöker ett bi mellan femtio och ettusen blommor under en och samma utfärd, ibland upp till flera tusen blommor.